57; Jag älskar dig.

Jag älskar min kära pojkvän. Han är en sån tålmodig människa. Jag är imponerad över hur mycket han orkar med när det kommer till mig.

Han tittar på mig när jag får mina raseriutbrott. Efteråt frågar han varför. Och bara håller om mig. När jag blir så trött som jag blev idag, tittar han bara på mig lite försiktigt och frågar om han kan göra något eller ge mig något så att det blir bättre. Oftast sitter han bara bredvid och försöker vara nära.

 

Han älskar mig mer än vad jag förtjänar när jag inte orkar ge honom all kärlek som han borde få av mig. Och han tar alltid hand om mig. Oavsett om jag är sjuk, hungrig, törstig, ledsen, trött så är han alltid där och tar hand om mig. Han håller om mig och pratar med mig även om jag inte orkar svara.

Han blir nästan aldrig arg på mig. Bara när jag är dum mot honom. Men aldrig när jag är hopplös. Han ger mig komplimanger och talar om att han älskar mig.

Och han älskar mig lika mycket trots att jag inte vet hur man ger lika mycket tillbaka.

 

Jag önskar att jag kunde ge honom mer komplimanger, skriva dikter och liknande om hur mycket han betyder. Skulle vilja ta hand om honom lika mycket som han tar hand om mig. Vet inte ens om jag räcker till för lite av det vissa dagar. Andra dagar känner jag ändå att jag lyckats lite grann. Men vet inte hur mycket min kärlek räcker fram. Vet inte ens hur jag ska visa upp den.

 

 


Postat av: Frida

(:

2011-05-17 @ 23:01:58
URL: http://fridaliljeberg.blogg.se/

Lämna en kommentar

namn:

email: (visas ej)

har du en blogg?


Kom ihåg mig?

Kommentar:

Trackback