Jag bloggar inte längre eftersom jag använder tumblr. Och jag använder inte facebook eftersom jag inte har ett socialt liv längre eftersom jag inte har någon kapacitet till detta. 

Jag vet inte om någon kommer läsa detta. Men. Som vissa kanske vet så lider jag av ångest. Det nästan ingen vet är att jag också lider av svår depression, ett ångestsyndrom som förkortas GAD, social fobi och anorexia. 
Vilket gör att jag är fast i ett jävla hål och jag kan inte påstå att jag trivs men jag kan inte göra så mycket åt det. Men jag vet inte hur mycket någon (om någon läser detta) vet hur den svenska psykvården ser ut men den är fruktansvärt långsam. Vilket gör att jag antar att jag är fast i mig själv ett tag till. Just nu finns det ingen utväg som inte är fruktansvärt permanent. 
Jag letar inte efter sympati eller kontakt. Snarare kanske motsastsen. Bara förståelse varför jag inte hört av mig till någon sedan jag tog studenten.