512; drömmar.

Jag hatar verkligen mina drömmar. Innerligt. Nästan alla drömmar jag har är jag glad att jag vaknar ur. Jag har aldrig mardrömmar där jag är jagad av mördare eller att jag dör. Har knappt mardrömmar alls. Jag har bara drömmar som förstör i mitt huvud. Och vissa av dom är svåra att inse att dom inte är sanna. Inatt till exempel drömde jag att jag skulle sluta på LBS för att läsa sista terminen på rytmus. När jag vaknade hade jag jättesvårt att förstå varför, eller varför jag sov på köksstolarna medan mina vänner satt på utsidan och pratade hela natten.
Jag ska ju inte till skolan mer, inte gymnasiet i alla fall och varför satt dessa personer på min altan och pratade hela natten? Och min kompis från Ödeshög hade skickat ett mail på facebook och skrivit att hon kommer hit för att se Tomas Ledin på Lisebergs station trots att hon inte fick.

Jag hatar verkligen mina drömmer. Någon som inte drömmer alls som vill byta?



Lämna en kommentar

namn:

email: (visas ej)

har du en blogg?


Kom ihåg mig?

Kommentar:

Trackback