Ni som känner att vikt inte är ett dugg intressant att läsa om, eller utseendefixering. Ni kan sluta nu.

Sen jag började med LCHF har jag gått ner ca 14 cm runt magen. Jag har gått ner runt 8 kg.
Jag började med detta i maj, inte på eget bevåg direkt. Utan på andras förslag. Med kommentarer från andra. Men jag mådde bra av det så jag fortsatte med det fram till semestern ungefär. Sen har det varit lite hipp som happ. Är jag ute blir det annat, är jag hos andra äter jag det jag får och är jag ensam hemma äter jag det jag orkar ordna.

I alla fall. Jag var tjock då. Jag är nästan smal nu. Eller. Jag är smal nu. Jag vill bli smalare. Egentligen bara lite till. Fast. Nej. Mycket till.
Vissa dagar är jag nöjd. Andra dagar är jag tjock igen. Vet om logiskt att jag inte är tjock längre. Jag är smal. Men det finns något som säger att jag kan bli smalare. Bara lite till.
Det är fel. Jag vet. Väldigt. I mitt huvud.

 

Men jag kan inte hjälpa det. Vägde mig idag. För att jag skulle övertyga syster om att hon hade fel. Att det hon vill väga, som hon vägde innan sommaren är för lite. Att hon är perfekt som hon är. Allt blev helt fel pågrund av det. Jag tänker inte skriva vilka vikter det rör sig om. Det kan ni få leta reda på själv om ni känner för det.
Men i alla fall. Hon vill gå ner till vad hon vägde innan sommarlovet. Jag tycker hon är vacker som hon är. Sen vägde jag mig. Och blev glad. Och jag väger då ca 4 kg mindre än vad syster vägde innan sommaren.

Vilket är fel. För att jag är bra som jag är. Hon är perfekt som hon är.

 

Min självkänsla är... jag vet inte vad. Konstig helt enkelt. För jag trivs med mig själv. Trots att mitt BMI gränsar på undervikt. Men det är mycket som hänger på min vikt, mitt utseende och min klädstorlek. Trots att det inte borde göra det.

Okej. Nu har jag skrivit av mig. Tack för mig.